I dag besökte jag Koreas DMZ - den demilitariserad zon mellan Nord- och Sydkorea (längs den 38 breddgraden) med en guidad busstur. Vi stannade på många ställen; första stoppet var vid Freedom bridge, en enkel träbro på 15 meter som användes vid slutet av Koreakriget, så att nordkoreanerna skulle kunna fly till Sydkorea. Många koreanska familjer är fortfarande åtskilda av gränsen och har inte möjlighet till någon som helst kontakt, men meddelanden skrivs och sätts upp här vid bron mer symbolisk än praktisk.
Sedan 1974 har Sydkorea hittat fyra stycken infiltrationstunnlar som nordkoreanerna har sprängt djupt ner i berget. Vi åkte ner i den tredje tunneln som hittades 1978 och är 1600 meter lång, men bara ett par hundra meter är öppna för besökare.
Nästa stopp hade en utkikspost över DMZ. Tack vare det klara vädret gick det att få en bra överblick över DMZ och med kikare även se över till den Nordkoreanska sidan. Nära gränsen på vardera sida ligger två byar med var sin gigantisk flaggstång. Längre bort syntes andra städer och byar, men de lyckades jag inte få med på bild för fotografera fick man endast göra ca 10 meter in på plattformen inte ute vid kanten där kikarna var.
Sista stoppet var vid gränsen där det finns en gemensam säkerhets zon med några FN-byggnader på själva gränsen där förhandlingar har skett sedan 1953.
Längs hela floden är det, höga staket med taggtråd på krönet och vaktorn med beväpnade vakter.
Besöket vid gränsen gav mig mer kunskap om koreas tragiska historia och efter besöket vid DMZ känns inte vapenstilleståndet historiskt utan bräckligt, ett ständigt hot.
Vi kom tillbaks vid fem tiden och jag och min rumskamrat Birgitta begav oss iväg till Seoul Tower för att titta på staden ovanifrån, solnedgången och hur stadens tänds upp när himlen mörknar. Tornet var en utflyktsplats för kärlekspar och många hade låst fast hjärtan vid foten av tornet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar