Morgon i Roppongi

Solen går upp tidigare, dagarna blir sakta varmare. 

Den stora dagen - Tokyo marathon

Före sex på morgonen laddade vi med risgrynsgröt till frukost. Vi hade kallat in en barnvakt som stannade med barnen och senare på förmiddagen tog dem till var sin kompis för att leka. Starten var vid Tokyo metropolitan government building i Shinjuku. Vi åkte tunnelbana dit och fick byta tåg i Roppongi. Klockan halv sju kryllar det av trötta partymänniskor som är på väg hem från nattens festande och så några andra motionärer som precis som vi var på väg till starten. Väl framme vid start kryllade det av uppskattningsvis 36000 tävlande och tusentals funktionärer och några åskådare - organisationen var imponerande. Morgonen var kall så väntan i startfållan var kylig. När starten väl gick dröjde det lång tid innan jag kunde passera startlinjen. Jag startade i startgrupp H och Håkan i startgrupp G. Eliten startade fem minuter före alla andra. 

Jag försökte springa om så många som möjligt i början när det både var nerför och benen var pigga. Innan vi sprungit en mil sprang jag om en barfotalöpare som dessutom hade ett kors på ryggen. Det är ganska många som är utklädda på ett eller annat sätt i Tokyo marathon. Tidigare hade jag sprungit förbi Shrek, Mimmi Mouse, rödluvan och super mario skulle jag springa om senare. Vid 15 km stod ett gäng svenskar och hejade. Det var roligt att se dem och kul att veta var några som vi kände stod. Några andra kompisar och en kollega till Håkan hade hejat på honom längs banan, men inte sett mig.

Ett marathon är långt och ett delmål var vid 28 km när banan vände vid Asakusa. Många stannade och tog kort framför Kaminarimon, en entreport till Sensoji Templet.

De sista sju kilometrarna in till mål kändes som en evighet. Jag var glad att jag inte hade mer ont än vad jag hade, men under hela loppet stannade jag och drack tre muggar sportdryck vid varje vätskekontroll och vid varje extra vattenkontroll drack jag och utan denna extra energi hade det inte gått. Efter två mil hade de några stationer med bananer vilket jag åt och en gång hittade jag även bröd. På den sista kontrollen åt jag godis vilket gav energi nog för att orka spurta lite på slutet. 

Trötta och med värk lite här och var åkte vi nöjda och hämtade killarna på vägen hem.  

Japans vägar

Det japanska vägnätet imponerar på mig. En av mina favoritvyer i Tokyo är från regnsbågsbron över till Odaiba. I helgen åkte vi på en utflykt till Zushi för att köpa stenlyktor och då passerade vi Yokohama. Det finns en väldigt stor vägkarusell i anslutning till en bro som går över Yokohamas hamn med fin vy av Yokohama på den ena sidan och stora kranar för på och avlastning på den andra.  

Oskar ville att vi skulle stanna på Costco på vägen hem och påväg hem därifrån passerade vi ett av Tokyo och Japans alla smala hus. Vi undrade hur de fick plats att bo här, men balkong hade alla lägenheterna i alla fall. 

Hämta startnummer till Tokyo marathon

Träningen inför Tokyo Marathon har för oss båda störts av var sin månad med sjukdomar, men som tur var har vi haft möjlighet att vara tillräckligt mycket friska för att känna oss laddade inför söndagens stora utmaning på 42195 meter. Vädret spås bli växlande molnighet och temperaturen väntas ligga runt nollan när starten går vid niotiden. Pastaladdningen startade på torsdagen och när vi hämtade ut nummerlapparna infann sig nervositeten och spänningen - måtte vi bara hålla oss friska (båda killarna har varit snuviga och hostiga de senaste veckorna). 

Sportlovsmys med kompisar

Efter skidåkning och sumo var det dags för skridskoåkning tillsammans med kompisar och efterföljande lunch på Outback. Sportlovs mys som passade alla.

Sumo

På söndagen var det dags för sumotunering och killarna var anmälda till att vara med om att möte två sumobrottare i ringen under pausen som en show/lek. De blev bjudna på lunch och därefter iklädda sumobälten och visade vilka bugningar och hälsningsrutiner som behövdes för att starta och avsluta matchen. Hela arrangemanget var mycket bra och sumobrottarna var lekfulla, så det blev en bra show.

Tuneringen bestod av två delar där vi missade förmiddagens turnering, men stannade och tittade på eftermiddagens sumobrottare. Varje match inleds med olika ritualer, som att dricka vatten, kasta salt, sopande av kanten runt ringen och sedan ska det lyftas på benen innan själva brottningen kommer igång. Den som först får ut den andra ur ringen eller får ner motståndaren på marken vinner.

  

Skidåkning i Nagano

På killarnas sportlov åkte vi till Nagano och åkte skidor i Hakuba. Vi hade underbara skiddagar trots att den första backen vi åkte i var isig, vilket vi aldrig trodde att vi skulle råka ut för i Japan. Pisterna var dock bra och det snöade hela nästa dag. Innan vi åkte hem njöt vi av härlig lössnöåkning, men hemresan blev lång på grund av all snö som hade gjort att motorvägarna var tvungna att stängas av. Vår navigator talade inte om vilka vägar som var avstängda och vilka som var öppna, så vi fick testa olika vägar. Vi hade för det mesta tur och långsamt långsamt åkte vi i 16 timmar till Tokyo.    

En av kvällarna besökte vi en samurajrestaurang där man fick grilla sin egen mat på en bordsgrill samtidigt som vi tittade på en samaurajshow. Efter shoven fick besökarna testa rustningar, ninjadräkter, kasta med kaststjärna, m.m. Alla besökare tyckte att det var roligt.

Klippning

I dag var det åter dags för klippning. Killarna har haft internationella prov i två dagar, så det var två trötta killar som motvillig följde med.

Gustav kastar

Oskar och jag tittade på när Gustav tränade judo. På slutet av träningen ställer tränarna upp på rad och möter de olika eleverna i tur och ordning. Här får Gustav till ett bra kast.