lördag 21 september 2013

Shimoda

Efter en lång morgonrunda tillsammans med Anders och Helena, onsen och god frukost är vi redo för dagens bad. Oskar svalkar sig i poolen medan alla packar för en dag på stranden. Härliga Shimoda!

tisdag 17 september 2013

Noriko-san är hittad

Astrid Lindgren skev texten till den fotografiska bilderboken "Eva möter Noriko-San" i vilken fotografen Anna Riwkin-Brick dokumenterar barns liv i olika länder. Boken har varit väldigt populär i Israel. Den israeliska dokumentärfilmaren Dvorit Shargal ville göra en dokumentär där hon berättar vad som hänt Noriko-san fram tills i dag, så för tre år sedan började hon leta efter Noriko-san, som i dag är i 60-års åldern. Hon fick hjälp från den svenska ambassaden i Tokyo med att hitta henne och tillsammans med Eva från samma bok träffades de i Tokyo för några veckor sedan. Läs om det i The Japan Times

måndag 16 september 2013

Äventyr i Midtown

I en park i närheten har de satt upp en klättervägg och flying fox.


måndag 2 september 2013

Bestigning av Mt.Fuji


I helgen var det dags för att bestiga Mt.Fuji för andra gången. Denna gång skulle vi gå tillsammans med Oskars bästis och hans mamma. Boende måste bokas i maj, men vi inte lyckats hitta något ledigt boende denna sista helg i augusti, så vi fick boka bussresa, boende och Onsen på vägen hem genom en japansk resebyrå. All information var på japanska, så jag har behövt be om hjälp med bokning och även att förstå när och var vi skulle ta bussen. Vi har länge sett fram emot detta äventyr. Sedan vi kom tillbaks till Japan har vi försökt att välja att gå i trapporna i stället för att ta hiss eller rulltrappa, men ibland har det varit för varmt eller vi varit för trötta. Väderprognosen hade varnat för regn och blåst, men nu var prognosen ändrad till endast väldigt blåsigt. Väl utrustade med flera lager kläder, regnkläder,  dryck, matsäck och ordentliga skor påbörjade vi vår vandring efter lunch på 5:e stationen.



Vid femtiden kom vi äntligen fram till den enkel stuga som vi skulle övernatta i på 3300 meter. Under lördagseftermiddagen hade vi drabbats av starka kastvindar. Vid en smal passage fick en kastvind omkull en japanska kvinna som klättrade precis framför mig. Jag blev alldeles darrig i benen och varnade övriga familjen och våra kompisar Therese och Gustav om faran med den byiga vinden. När de hårda vindbyarna drog förbi hukade vi oss ner mot berget för att ta skydd. Ibland var det lite läskigt för kastvindarna kom plötsligt och var ganska starka och förde ibland med sig grus. Trötta och blöta torkade vi av våra våta kläder med en handduk och stoppade vandringskängorna i var sin påse och blev visade till våra sovplatser innan det var dags för middag. 
Stugpersonalen arbetar 80 dagar juli-början av september, vilket är den tid som Mt. Fuji är öppen för bestigning av berget. De varnade oss för att vinden skulle tillta under natten för att sedan avta fram på morgonen. De avrådde alla från att försöka gå upp till toppen under natten. Vi hade tänkt sova till klockan fyra, så oss passade det bra för då slapp vi bli väkta av alla som skulle upp mitt i natten. Nattsömen blev trots detta inte den bästa eftersom sovplatsen var hård och oprivat, det vill säga en sovsal i två våningar där alla förfogar över utrymmet som ens sovsäck tar upp. Ryggsäcken fick ställas vid fotänden eller hängas upp i taket för de som bodde på andra våningen.    
Vi gick upp och klädde på oss i tid för att se soluppgången, därefter åt vi frukost och packade ihop våra grejer innan vi begav oss iväg för att göra ett försök att nå toppen. 


Vinden var fortfarande byig och vi hukade oss ner när vinden drog fram. Ganska snart kom vi in i det moln som låg still på Mt.Fujis topp och då minskade sikten. 




Väl uppe var sikten ganska dålig, men vinden hade mojnat något. Vi var alla väldigt glada att vara uppe. Förra året köpte Gustav och Oskar sig var sin vandringsstav som de lät göra brännmärken i vid varje station (stuga). Förra året besteg vi Mt.Fuji första helgen i september och då var toppstationen stängd och de kunde inte köpa någon brännstämpling på toppen. Nu var vi så på toppen av Mt. Fuji för andra gången och toppstationen var öppen och följaktligen köptes de efterlängtade stämplarna. Lycka!


 Vägen ner från Mt.Fuji är inte den samma som vägen upp. Vägen upp är tidvis enkel bergsklättring och tidvis vandring uppför steniga stigar, medan vägen ner liknar en transportled i en skidbacke som slingrar sig ner för berget och för det mesta har ett tjockt lager grus och mindre stenar, som har en viss inbromsande effekt. Efter flera timmars vandring ner för berget nådde vi åter 5:e stationen. På vägen ner hade vi fått stanna otaliga gånger för att vila och för att ta av allt mer av de kläder som behövdes på toppen och som det var alldeles för varmt för nere på 5:e stationen.

Efter lunch samlades vi och åkte buss till ett onsen nere vid en av sjöarna runt Mt.Fuji.  Det var skönt att tvätta sig och få på sig rena kläder innan den långa bussturen tillbaks till Tokyo.