Årskurs tre åker och planterar ris varje år och detta år fick jag följa med på den trevliga dagsutflykten. Bussresan dit var lång och tog två timmar och då hade vi ändå tur med vädret. När vi väl var framme var allt väldigt välorganiserat. Vi började med att äta lunch och fikad följt av information och därefter var det dags att ta av skor och strumpor. Det var tydligt att det var många barn som inte var vana att gå barfota på jord eller gräs för det var många halvförtjusta skrik och skratt. På led gick vi till det vattenfyllda risfältet och då tilltog tjuten, men alla fick gå försiktigt för att inte halka i det decimeterhöga lervattnet som var ovanpå risfältet.
Riset planerades genom att ta loss tre till fem risplantor och sätta ner dem i vattnet bredvid en knut på ett sträck rep märkte ut avståndet. När alla hade planterat tre fyra plantor var den raden klar och snöret med knutar flyttades och spännes upp ca 20 cm ifrån. På nytt planterade vi en rad och flyttade åter snöret tills hela fältet var planterat. Oskars lärare Jared hjälpte till genom att dirigera flytten av snöret genom att tala om när det var dags för alla att ta några steg bakåt. Ett fåtal elever trillade i det leriga vattnet, men alla blev ganska smutsiga och efteråt var vi alla att skrubba och skölja bort leran innan vi kunde byta till rena och torra kläder.
Alla barn fick plocka var sin stor rättika och ta med sig hem, så nu har alla i årskurs tre ätit daikon på längden och tvären. Jag testade att steka med salt, peppar och permasan och det tyckte jag och Håkan blev ganska gott. Det tyckte vi även om rättikagratängen och den åts under låga protester.
Ankorna hjälpte till att hålla skadeinsekter borta från riskfältet och samtidigt ge det extra gödning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar